Fokusarter 2026

Under 2026 har ÖBF beslutat att satsa på tre arter inom floraväkteriet: klipplök, storviol och honungsblomster

Klipplök Allium lineare växer i öppna karstsprickor, jordfyllda sprickor i kalkstenen samt övergången mellan grusalvar och torräng. Den är som andra lökväxter begärlig för betande djur, speciellt fårbete kan på kort tid rensa rent på en lokal. Klipplök blommar från sista veckan i maj och två veckor in i juni. Blomstjälken är påtagligt styv och de smala bladen är tydligt plattade. I knopp är blomskaftet böjt på ett arttypiskt sätt. Blommorna är rosenröda med utskjutande ståndare och samlade i ett blomhuvud som mäter 1,5–3 cm. Plantan står kvar länge, blomhuvudet vissnar och blir med tiden nästan svart. Nedre delen av plantan är långsmalt uppdriven, som en purjolök, inte runt uppdriven till en lök som hos sand- och backlök. Torra, upprispade bladrester sitter kvar längst ner på stjälken. För klipplök ska du räkna antalet stänglar som har blommor.

Lokalerna för klipplök ligger på centrala delarna av norra halvan av Stora Alvaret dvs. socknarna Vickleby−Gårdby i norr och söderut till Kastlösa−Hulterstad. Samtliga lokaler är hävdade genom bete. Det finns 56 lokaler för klipplök i floraväkteriet, en del av dem ligger långt ute på alvaret utan lämpliga vägar att cykla eller gå. Klipplök går bra att floraväkta under en stor del av sommaren men det är förstås lättast i juni månad när den blommar.

Storviol Viola elatior växer halvskuggigt på periodvis fuktig, kalkrik mark. Den är en typisk brynväxt och ses utmed skogsvägar och stigar, i kanten av fuktmarker omgivna av ädellövskog, längs diken och bäckar. Förvånande nog växer den även i ett par karstsprickor på Stora Alvaret samt i en åkerkant som gränsar till lövskog/slåtteräng. Majoriteten av lokalerna är inte hävdade och storviol verkar missgynnas av bete och möjligen även av slåtter. På flera lokaler växer storviol tillsammans med hartmansstarr Carex hartmaniorum som på Öland ofta är knuten till gamla slåtterängar. Det finns 46 lokaler för storviol i floraväkteriet men på flera av dem är arten inte återfunnen under 2000-talet. För storviol ska man räkna antalet florala skott dvs. antalet stänglar som bär blommor. Om du vill kan du i kommentaren ange hur många skott som inte bär blommor men de ska inte räknas in i totalantalet.

Storviol kan bli halvmetern hög och plantan saknar bladrosett vid basen. Bladen är avlånga och mäter 5–6 cm med en tvär−hjärtlik bas. Stiplerna är långa och minst liklånga med bladskaftet. Hela plantan, stjälk, blad och blomskaft är tätt korthårig. Blomman är påtagligt stor med överlappande kronblad, ljusblå med ett vitt parti centralt; sporren är kort och grönaktig. Blomningen är utdragen, från sista veckan i maj och tre veckor in i juni. Småväxta plantor kan förväxlas med dvärgviol V. pumila men den senare är helt kal och kronbladen är inte överlappande. Utbredning av storviol är främst Mittlandet. Arten växer även i några lövskogsdungar längre söderut på Öland (Gösslunda, Asplunden och Stora Dalby) samt i två karstsprickor på Stora Alvaret (OSO om Vickleby).

Honungsblomster Herminium monorchis växer på frisk-fuktig, kalkrik, gärna tuvig mark och välhävdad mark; den är omisskännlig. I kalkfuktängen delar den växtplats med majviva Primula farinosa, rosettjungfrulin Polygala amarella, älväxing Sesleria uliginosa och tätört Pinguicula vulgaris. Växten är fortfarande spridd i naturbetesmarken i östra sjömarken, större våtområden i Mittlandet samt kalkfuktängar och träsk på Stora Alvaret. Blomningen sker med en topp andra halvan av juni men den är lätt att identifiera under en stor del av sommaren. Det finns hela 484 floraväktarlokaler för orkidén. Du ska räkna antal plantor.