Scillor och puchkinia

Liten vårstjärna Scilla sardensis har ganska mörkblåa blommar nästan utan centralt vitt parti. Ibland är blommorna helvita eller ljust rosa. Ståndarknapparna är gulvita och ståndarna är hopknipta mot mitten. Blommorna är uppåtriktade och sitter i en klase.

Vårstjärna Scilla forbesii har mellanblåa blommor med tydligt markerat och stort vitt fält centralt. Arten är den vanligaste i släktet som förvildas på Öland. 

Ganska vanligt är att man ser vårstjärnor som förefaller vara övergångsformer mellan arter. Här ett större bestånd i Vickleby som ser ut som vårstjärna, liten vårstjärna och möjligen dess hybrid. 

Stor vårstjärna Scilla luciliae har påtagligt stora och breda kalkblad. Blommorna sitter enstaka eller 2-3 tillsammans. Blomfärgen drar ofta åt lila. Man ser ibland rosablommiga former. 

Tidig blåstjärna Scilla bifolia är av de första i släktet att blomma på våren. Ståndarna är fria till skillnad från de som nämns ovan och ståndarknapparna är blåaktiga. Även kalkbladen är mer fria jämfört med de hos vårstjärnorna. Rosa- eller vitblommiga former ses ibland. Hybrider förefaller uppstå lätt där arten möter liten vårstjärna. 

Rysk blåstjärna Othocallis siberica är den mest härdiga. Blommorna tittar neråt backen. Blomfärgen drar något åt blågrönt. Ståndarna är fria och med blåa knappar. Ibland förekommer helvita blommor som då har gulvita knappar.