Några knoppar på öländska träd

Ask Fraxinus excelsior är lätt att känna igen på sina motsatta, stora och brunsvarta knoppar. Ändknoppen är stor och jag tycker att den liknar en klöv hos ett hjortdjur. Tyvärr har askskottsjukan (en svampsjukdom) gjort att många ståtliga gamla askar angrips, dör och faller omkull. En fullständig beskrivning av knoppar hos de träd och buskar, även förvildade, som förekommer i Sverige finns i praktverket Den stora knoppboken av Claes Lööw.

Skogslönn Acer platanoides har motsatta knoppar som är rödlila-vinröda. Tänk på "tvillingarna Lönn" i boken Trädens knoppar av Anders Rapp.

Asp Populus tremula har spiralställda knoppar som är kala, spetsiga och knoppfjällen är lite fnasiga i kanten.

Balsampoppel Populus balsamifera har påtagligt spetsiga och klibbiga knoppar. Sidoknopparna står ut från kvisten. Balsampoppel planterades på Öland runt sekelskiftet 1900 och framöver bland annat för att binda sanddyner mellan Byrum och Ramsnäs, Böda socken.

Oxel Sorbus intermedia är mycket vanlig på Öland. Toppknoppen är grön-rödbrun och knoppfjällen har långa, vita och krusiga hår i kanten.

Rönn Sorbus aucuparia har bark som luktar bittermandel om den krossas. Årsskotten är kala medan de mörka (nästan svarta) knopparna har en tät matta av vita hår.

Skogsalm Ulmus glabra har knoppar som sitter i två rader och de är påtagligt olika i storlek. De som ska bilda blommor är tydligt större och runda än de som "bara" döljer ett kommande blad. Bladknopparna är spetsigt ovala och mörkbruna. Alla de tre alm-arter som finns på Öland är hårt drabbade av almsjukan och framtiden är därför dyster.

Lundalm Ulmus minor har ofta korklister på sina grenar och kan då lätt skiljas från skogsalm, barken är också påfallande mjuk hos lundalm. Knoppar och övriga karaktärer är mycket lika de hos skogsalm. Lundalm bildar kloner där en dunge kan bestå av en enda individ som sitter ihop med rotsystemet. Trädet drabbas därför extra hårt av almsjukan. I Sverige förekommer lundalm bara på Öland och Gotland.

Vresalm Ulmus laevis är i vårt land bara ursprunglig på Öland. Trädet skiljer sig från de andra två alm-arterna både i val av växtplatser (fuktigare), växtsätt (plankrötter), barkstruktur (hård och flagnar), blommor (långskaftade) och frukter (långskaftade och med hårig kant). Knopparna är spetsiga och knoppfjällen ljusa med en mörk övre kant.

Skogsek Quercus robur saknar ofta kortskott. Årsskotten är kala, gråaktiga och knopparna som sitter samlade i grenspetsarna är tydligt olikstora, kom ihåg "Eka papiljott" i Rapps bok. Knoppfjällen är påtagligt många till antalet. Några stora ekar är naturminnesmärkta som Brännvinseken nära Röhälla gård. På Öland är den närstående bergek Quercus petraea ovanlig och aktuella fynd saknas, däremot finns några fynd av hybriden med skogsek.

Vårtbjörk Betula pendula har årsskott med påtagligt många hartsvårtor (ser gråvita ut på fotot). Knopparna är spiralställda, avlångt ovala till äggrunda.

Glasbjörk Betula pubescens har håriga årsskott som saknar hartsvårtor. Ofta ser man häxkvastar i glasbjörkar, något som vårtbjörk sällan har. Glasbjörk kan växa än blötare än vårtbjörk gör och den som klarar att växa ända upp till trädgränsen (fjällbjörk B. pubescens subsp. czerepanovii).

Klibbal Alnus glutinosa har skaftade, lila knoppar som endast har två knoppfjäll. Årsskotten är vanligen kala, rödbruna med ljusa lenticeller (barkporer) och små hartsvårtor.

Gråal Alnus incana har också skaftade och lila knoppar liksom klibbal men knopparna har vita hår. Årsskotten är håriga och saknar hartsvårtor. Gråal har i Sverige en nordlig utbredning men har planterats en del på Öland och sprider sig lätt med rotskott.

Skogslind Tilia cordata är enligt mitt tycke ett av de vackraste träden med sina bågböjda grenar. Knopparna har få (2-3), kala knoppfjäll. Knopparna är vanligen röda och med lite fantasi liknar de en tumvante där det yttre knoppfjället omfamnar de 1-2 inre.

Avenbok Carpinus betulus är trots namnet inte närmare släkt med bok utan med björkar, alar och hassel Corylus avellana. Barken slät och gråaktig. Knopparna sitter i två rader och knoppfjällen är gröngula nertill och rödbruna upptill vilket gör att knopparna ser randiga ut. På Öland är trädet under spridning och det finns rika förekomster exempelvis söder om Odens flisor och i Halltorps hage.

Bok Fagus sylvatica har långa, vasst spetsiga knoppar i två rader. Sidoknopparna står tydligt ut från kvisten. Bok förekommer idag inte naturligt på Öland men har planterats en del, främst i Ekopark Böda. Berömd är kärleksboken öster om Höghäll, Högsrum socken. I detta fall är det en blodbok f. atropurpurea med blad som är mörkt rödbruna.