Alvarveronika Veronica praecox har klarblåa blommor, stjälkar med långa hår och naggade blad. Ovanlig art och växer i kalkrik sand (trädor, sandtag och liknande) samt på mosskuddar och i tunt vittringsgrus på Stora Alvaret.
Klibbveronika Veronica triphyllos har klarblåa blommor, mellersta stjälkbladen är treflikade och hela plantan har körtelhår. Den växer i öppen sand som tidigt värms upp av vårsolen exempelvis trädesåkrar och betesmarker med slitet växttäcke.
Glansveronika Veronica polita har små, klarblåa blommor på skaft. Bladen är glänsande och naggade. Den växer på öppen jord i slitna gräsmattor, åkrar och vägkanter. På Öland har den ökat påtagligt under 1900-talets senare del. Glansveronika är ettårig och blommar tidigt, mars-maj, för att sedan helt vissna bort.
Murgrönsveronika Veronica hederifolia har små, ljusvioletta blommor på skaft. Bladen är handflikade och liknar murgrönans. Två underarter finns: äkta murgrönsveronika subsp. hederifolia och skuggveronika subsp. lucorum. Äkta murgrönsveronika har fruktskaft som är ca 2-4 ggr fodrets längd. Foderbladen har styva hår i kanten. Som unga är ståndarknapparna blåa. Mittfliken på bladet har en liten spets. Skuggveronika har fruktskaft som är 3,5-7 ggr fodrets längd. Foderbladen har mjuka, korta hår. Som unga är ståndarknapparna gulvita. Mittfliken på bladet är avrundad. Äkta murgrönsveronika är vanlig på Öland på kulturpåverkade lokaler. Skuggveronika är lite sällsyntare och växer även i naturliga miljöer som glesa skogar.
Trädgårdsveronika Veronica persica har stora blommor på långa skaft. Den nedre kronfliken är mer eller mindre vitaktig. Bladen är naggade och ljusgröna. Kapseln är dubbelt så bred som lång med en flack inskärning där det långa stiftet sticker ut. Trädgårsveronika växer på näringsrika och kulturpåverkade lokaler.
Vårveronika Veronica verna har mycket små, klarblåa blommor utan skaft. Bladen är djupt 3-7 flikade. Den växer på sandiga, magra marker och är ganska ovanlig på Öland.
Fältveronika Veronica arvensis har små, blekblåa blommor med korta skaft. Bladen är äggrunda, grunt och trubbigt naggade. Körtelhår saknas men långa krushår finns på stjälken. Arten växer på kulturpåverkade lokaler som åkrar, slitna gräsmarker och ruderatområden. Fältveronika är vanlig på Ölnad.
Majveronika Veronica serpyllifolia har blåvita blommor med mörka streck som sitter i en klase. Bladen är ljusgröna, helbräddade. Körtelhår saknas. Den är vanligt förekommande och växer på öppen, frisk mark.
Luddveronika Veronica opaca har mörkblåa blommor. Hela plantan är hårig. Bladen är äggrunda och naggade. Foderflikar är trubbiga och ej överlappande nertill. Luddveronika växer i åkrar, trädgårdar och jordhögar; den är ganska sällsynt på Öland.
Trådveronika Veronica filiformis har stora, ljusblåa-vita blommor som sitter på hårtunna skaft. Bladen är små, runda, ljusgröna och grunt naggade. Trådveronika sprids vegetativt från trädgårdsodling; fruktkapslar utvecklas inte. På Öland förekommer den i gräsmattor i de större tätorterna.