Violer

Styvmorsviol Viola tricolor har flerfärgade blomma som är längre än foderbladen. Stipler är parflikade med bred ändflik. Två underarter: vanlig styvmorsviol subsp. tricolor och klittviol subsp. curtisii. Styvmorsviol växer i sandiga miljöer som dyner, åkrar och sandtag. Den växer även på Stora Alvaret på mosskuddar eller i tunt grusalvar.  

Lundviol Viola reichenbachiana har blommor från bladig stjälk. Blommor ljuslila liksom den gracila sporren. De två övre kronbladen smala, uppåtriktade. Foderbihangen är korta. Lundviol växer i rikare lövskogar. 

Skogsviol Viola riviniana har blålila blommor med breda kronblad. Sporren är tjock och vitaktig. Foderbihangen är långa. Skogsviol är vanlig i allehanda skogar och växer ibland i öppnare miljöer. 

Sandviol Viola rupestris oftast med tätt, korthårig blomstjälk. På alvarmark kan helt kala plantor förekomma. Blad rundade, mörkgröna. Blommor från bladig stjälk med bladrosett, lila sporre. Högbladen sitter nära blomman och sticker upp som små horn. Sandviol är spridd i torra, sandiga och välbetade gräsmarker. 

Buskviol Viola hirta har blommor från bladrosetten. Blommor doftlösa, utlöpare saknas. Främst bladskaften är påtagligt håriga. Buskviol är vanlig över hela Öland på torra, sandiga och kalkpåverkade lokaler.  

Dvärgviol Viola pumila har långsmala blad med killika bas. Blommor är blekblåa där de två uppåtriktade är mycket smalare än de tre nedåtriktade. Sporren är kort och gulgrön. Mellersta stjälkbladens stipler är längre än bladskaften. Dvärgviol växer på fuktig, kalkrik och välhävdad mark i kalkfuktängar, vätar och liknande miljöer. 

Strandviol Viola stagnina har ljusblåa, nästan vita blommor. Bladen är långsmala med tvär-hjärtlik bas. Stiplerna på de mellersta stjälkbladen är kortare än bladskaftet. Strandviol växer sällsynt på hävdad, frisk-fuktig och kalkrik mark.